EcoEquality

EcoEquality

Denna webbplats, EcoEquality, är under ständig uppbyggnad. Vi arbetar träget på alla flikar. Tycker du att det är lite tomt på en del ställen så kan det nog stämma, men det fyller vi snart ut.

Tillsammans kan vi förändra världen!
Jens Rundberg och Kjell Dennhag


EcoEq-bloggen

Senaste blogg-inläggen:
Nyliberalismen måste utmanas för klimatets skull 2017-08-23 16:42
Ny systemkritisk bok av Peter Joseph 2017-08-15 15:26
Kan Sverige öka sin klimat-ambition? 2017-03-28 22:00

Nyliberalismen måste utmanas för klimatets skull

Miljö, Ekologi, KlimatPosted by Jens Rundberg 2017-08-23 16:42:48


exxonsecrets finns information om 69 organisationer som går fossilindustrins ärenden och som mellan åren 1998-2014 bara av ExxonMobil tillsammans fått 31 miljoner dollar. Mycket av finansieringen till dessa organisationer sker också på ett dolt sätt, så att de faktiska totalsummorna kan vara i miljardstorlek. Think Tanks och lobbyister med en fossilvänlig agenda har fått tillträde till USA's kongress, IPCC-processer och FN-förhandlingar om klimatet. Oljekapitalet har också stort ekonomiskt inflytande över media genom ägande och annonspengar.

Attackerna mot klimatvetenskapen har förts på ett lögnaktigt och i grunden kriminellt sätt som borde vara åtalbart på samma sätt som när tobaksindustrin kunde åtalas och fällas. Exxon's ledning blev redan 1977 informerade av sin egen vetenskapliga rådgivare, James Black, att koldioxidhalten i atmosfären ökade, mest sannolikt på grund av användningen av fossila bränslen och att följdverkningarna med ökande temperaturer på sikt skulle ha mycket skadliga konsekvenser, bland annat med kraftigare störtregn på vissa håll och ökenutbredning på andra håll. insideclimatenews

Exxon anställde sedan egna forskare som gjorde undersökningar om koldioxiden från fossila bränslen och dess påverkan på planeten, men efter några år lades forskningen ned och Exxon finansierade istället de klimatförnekande organisationer som under flera årtionden har sått tvivel om klimatvetenskapens giltighet. En metod som kopierats från tobaksföretagens kamp mot vetenskapen om tobakens skadeverkningar och beroendeskapande. I flera fall har det faktiskt varit samma personer som gått tobaksföretagens och oljebolagens ärenden.

ExxonMobile har nu ett flertal åtal mot sig, bl a för att ha vilselett aktieägarna om risken för framtida regleringar relaterade till klimatförändringen. triplepundit

Strategin att förhala klimatbeslut genom Think Tanks och lobbyister som sår tvivel om klimstvetenskapens giltighet har tyvärr varit framgångsrik för fossilindustrin i USA. I dokumentären Merchants Of Doubt exponeras deras cyniska, oärliga och skrupelfria metoder. Naomi Oreskes, som förekommer i filmen, är en av de främsta avslöjarna av fossilindustrins maktutövning via storskalig finansiering av propaganda. Oreskes publicerade helt nyligt tillsammans med Geoffrey Supran en artikel där man visar att den information som Exxon presenterat på annonsplats i media varit till mer än 80 procent på den skeptiska sidan i klimatdebatten, medan de artiklar som deras forskare publicerat i vetenskapliga tidskrifter varit lika mycket på den sida som bekräftar att den människoorsakande klimatförändringen är verklig. Nyheten om den artikeln har tagits upp av många media, bl a PBS News.


Oreskes har tidigare utvecklat i ett fem-minuters klipp en tes att det också är en politisk agenda bakom försvaret av fossilindustrin, inte bara ekonomiska motiv, utan ett ideologisk motiverat motstånd mot regleringar och socialism, en fruktan för smygande kommunism och en växande statsapparat. När 50- och 60-talens tillväxtekonomi avmattades under 70-talet blev den dominerande förklaringen att marknaden blivit för mycket reglerad genom statliga regelverk och statliga monopol. Den nyliberala lösningen förespråkade avregleringar och utförsäljning av de offentliga företagen till den fria marknaden. Från slutet av 70-talet blev denna lösning brett accepterad, även av socialdemokratiska regeringar i Europa och av Demokraterna i USA.

Oreskes menar att det är en oturlig slump att behovet att reglera koldioxidutsläpp kommer till forskarnas insikt just i denna avregleringsiver, när tidsandan är som mest emot regleringar. Att försöka lösa klimatproblemen med fria marknadslösningar är en självmotsägelse, koldioxidutsläppen är en följd av marknadens frihet från att behöva ta ansvar för de externa kostnader som utsläppen genererar. Det globala regleringsbehovet har inte gått att förverkliga i den nyliberala anda som dominerat de senaste trettio åren.

Oreskes tes att den nyliberala ideologin är av liknande vikt som de ekonomiska motiven bakom den organiserade kampanjen mot klimatvetenskapen kan ifrågasättas. Ideologin är viktig, men den är snarare en fasad och ett redskap som förespeglar ideal om effektiv marknsdsekonomi och personlig frihet från myndighetsmissbruk och höga skatter. Den är en ihopmonterad propagandakonstruktion som syftar till att få ett brett politiskt stöd för de rikas ekonomiska intressen. Trots att verkligheten visat att ojämlikheten ständigt ökat under den nyliberala eran fortsätter ideologin att påstå att de rikas ökade rikedom ska sippra ner så att alla andra också får det bättre.

Rickard Warlenius skriver i ETC att

"I den ekonomiska omprioritering som de akuta klimathoten kräver torde en sak stå klar: de senaste decenniernas nyliberalt influerade politik är på tok för riskabel för att klara uppgiften."

Warlenius pekar främst på två aspekter av nyliberalismen: individualiseringen och att marknaden ska lämnas orörd.

Det är bara att hålla med. Att hoppas på att individuella konsumtionsval ska räcka för att stävja koldioxidutsläppen i tid är inte realistiskt, de rikaste 10 procenten av mänskligheten står för 50% av utsläppen och de kommer inte att höra till de som är benägna att ändra sin livsstil i första taget för klimatets skull.

Då återstår kollektiva, politiska beslut som vågar sätta gränser för den fria marknaden. Koldioxidskatt, flygskatt och liknande marknadsjusteringar är sannolikt också alldeles för långsamma eftersom de mest krassa klimatforskarna, som Kevin Anderson, menar att utsläppen i västvärlden måste minska med mer än 10% per år för att klara Parisavtalet. (En analys av Kevin Andersons slutsatser finns här.)


Istället behövs statliga och regionala investeringar och subventioner för att bygga om energisystem och transportsystem till fossilfria lösningar och för att bygga om fastigheter till energisnålare standard. Även jordbruks- livsmedels- och skogsbrukssektorerna behöver mer av direkt styrning och mindre av fri marknad.

Den orimligt rika toppen av samhällspyramiden borde också hanteras med någon form av smart oundviklig progressiv beskattning, till förmån för omställningen bort från nyliberalismen och fossilekonomin.

Sannolikheten att världen ska kunna klara Parisavtalets mål är inte stor, men konsekvenserna av ett misslyckande är för allvarliga för att låta det ske. Nyliberalismens falska verklighetsuppfattning måste därför utmanas. Ett samhälle byggt på andra värden än individualism, girighet och konkurrens är en nödvändighet och dessutom ett mycket trevligare samhälle att leva i.











Uppdaterad 2017-08-15

Nästa i samma mapp

Se även

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com