EcoEquality

Fördjupning - Tidiga jordbruksekonomier

Miljö, rättvisa och fred, eller i negativ form: miljöförstöring, ojämlikhet och krig, har gemensamma sociala mekanismer som upprätthåller och förstärker systemproblemen. I ett längre, historiskt perspektiv, kan man hävda att ursprunget till ojämlikhet och krig har med jordbrukssamhällenas uppkomst att göra. Visserligen fanns ojämlikhet, våld och väpnade konflikter redan i jägar-samlar-samhällen, men då i betydligt mindre skala.

Tidiga jordbruksekonomier


khashkhamer_seal_moon_worship.jpg

När jordbruk började utvecklas kunde sociala och ekonomiska specialiseringar utvecklas efterhand. Maten kunde räcka även till hantverkare, handelsmän, präster, väktare, krigare, styresmän etc. Först när spannmål kunde produceras och lagras i större mängder kunde ojämlikt ägande bli en maktfaktor i större skala. Användandet av pengar uppkommer eller blir mer allmänt förekommande i och med jordbruksekonomins utveckling. Tidigast kända lagstiftning kring pengar och räntor är från 2050-talet f kr i Mesopotamien. Lertavlor finns bevarade därifrån med de så kallade Ur-Nammu-lagarna inristade, som bl a handlade om penningvärden i form av silver.[1] Det bofasta livet som kom med jordbruket innebar också att byggnader och infrastruktur kom att utgöra allt större värden som kunde utgöra privat eller gemensam egendom. De som strävade efter rikedom och hade förmåga och framgång i att tillägna sig egendom i större mängd fick genom sin rikedom också större makt att knyta till sig andra människors lojalitet och vapenmakt genom ekonomisk belöning. Rikedom och vapenmakt kunde byggas upp kring personer med maktlystnad.

Den sociala strukturen kom alltså under denna period att bli mer skiktad i klasser med olika ekonomisk och social status. De äldsta skriftliga källorna som berättat om samhällsförhållanden och historiska händelser har också visat att slaveri, kvinnors underordning, sjöröveri och erövringskrig redan då var etablerade institutioner.[2] Försvarsverk i form av murar och fästningar kom att bli nödvändiga för att kunna försvara sig mot erövrare. Antikens Grekiska stadsstater var i grunden samma typ av befästa klassamhällen baserade på slavar och livegna som huvudsaklig arbetskraft. Stadsstaternas politiska makt fördelades huvudsakligen mellan den ursprungliga jordägande klassen, aristokraterna, och den uppåtsträvande handelsidkande klassen.

Den Atenska demokratin anses av många ha uppkommit när Solon år 599 f kr reformerade styresskicket i samband med en kris som uppkommit efter att rika jordägare under lång tid utnyttjat sin ställning gentemot småbrukare på ett girigt sätt, med utgivning av pengar som lånades ut med oskäliga lånekontrakt till ockerränta.[3][4] Kontrakten medgav beslagtagande av egendom och till och med livegenskap för de småbrukare som inte klarade räntor och amorteringar. De styrande vid den tiden utsågs genom val där både de röstberättigade och de valbara hörde till den aristokratiska klassen. Det stora missnöjet hos de småbrukare som blivit livegna eller utblottade av ockerräntorna sågs som ett revolutionärt hot. Aristokraterna såg sig tvungna att acceptera Solons reformer som bl a innebar skuldbefrielser och återlämnande av jord och frihet till de drabbade småbrukarna, skapande av offentlig skuldfri valuta, maxgräns för jordbruksareal som en person fick äga, utökad rösträtt så att alla inhemska fria män fick rösträtt (i proportion till inkomst i fyra olika grupper) till den styrande församlingen, utökad valbarhet (troligen till de tre översta inkomstgrupperna).[5] Skuldavskrivning som motåtgärd mot ekonomisk ojämlikhet har kommit att praktiseras bl a i tidiga kristna samhällen i form av jubileums-år och liknande.[6] Solons principer vid åtgärdandet av skuldfällorna visar på insiktsfulla penningsystem-kunskaper som anses ha stor giltighet även idag, nämligen att kontrollen över penningutgivningen inte ska tillåtas vara i privta händer, eftersom det leder till extrema fördelar för de privata penningutgivarna på två sätt: dels kan de berika sig genom ränteintäkter, dels kan de manövrera villkoren för kreditgivningen så att låntagarna tvingas att överlämna egendomen som satts som säkerhet för lånen.[3][4][5][6][7]

Slaveriet bestod dock även efter Solons utökande av demokratin, slavarna kom troligen ursprungligen som krigsbyte från erövringskrig och sågs som en självklar ägodel avsedd för muskelarbete. Uteslutna från politisk makt var även alla kvinnor, liksom de fria män som inte hade sitt ursprung i stadsstaten. Så demokratin var en form av begränsad, inkomstrelaterad demokrati för fria, infödda män. Denna demokrati kom att bli förebilden för den nutida västerländska demokratin. Skrifter från 300-talet f kr av Platon och Aristoteles visar att man debatterade hur den demokratiska styresformen fungerade och hur den borde förändras för att fungera bättre.[2]

Platon ville ersätta demokratin med ett elitstyre med extremt välutbildade men lågavlönade, oegoistiska och hängivna filosofer som ledare för att undvika korruption och amatörmässigt styrande av outbildade folkvalda. Han ville också ha en sträng hierarki i samhället, där näringsidkarna hindrades att dominera samhället med sin kamp om rikedom. Han ville ha så små inkomstskillnader som möjligt, men kunde acceptera en maximal skillnad i inkomst så att den rikaste fick tjäna fem gånger mer än den fattigaste medborgaren. Platon ville också att en stor del av tillgångrna skulle vara allmän egendom för att stärka statens sammanhållning.[2]

Aristoteles ville ha kvar demokratin och tog för givet att den skulle verka för allas bästa, och därför måste extrem rikedom och extrem fattigdom förhindras.[8] Däremot var han inte för att minimera ojämlikheten, han trodde på strävan efter rikedom som en drivkraft för produktiviteten och han argumenterade emot Platons ideal med stor andel gemensamma tillgångar, bl a för att de inte skulle tas omhand med lika stor motivation som för privata egendomar. Han trodde även att de som tog på sig större ansvar måste tillåtas få ekonomiska fördelar för att inte få anledning till missnöje och bli ett hot mot ordningen. Problemet med frosseri och girighet ville han motverka med uppfostran och utbildning.[2][8][9][10]

Både Platon och Aristoteles menar att statens högsta ändamål är att ordna samarbetet mellan människor så att var och en kan få användning för sina anlag och fylla en passande uppgift. Då kan alla uppnå den moraliska nivå och den lycka som deras förutsättnigar medger. Båda ger också uttryck för en stark strävan efter kunskap, men med olika metoder: Platon tror mer på ett rent logiskt resonerande, medan Aristoteles vill nå kunskap mer genom att undersöka naturfenomen och samhällen.[2]

Vi kan alltså se att:
-Problemet med ojämlikhet och extrem rikedom som utnyttjar andras extrema fattigdom, har funnits i flera årtusenden.
-Krig och röveri var etablerade institutioner i de tidiga jordbrukssamhällena.
-Slaveriet är en urgammal institution som baseras på våldsmakt och ett klassindelat samhälle med en ojämlik människosyn där olika grupper av människor har olika status och rättigheter.
-En tidig system-mekanism var privat penning/kreditutgivning mot oskälig ränta och med beräkning att kunna konfiskera ställda säkerheter för att erövra egendom.
-Kunskaper om kreditfällor och dysfunktionella penningsystem-mekanismer, och även kunskaper om verksamma motåtgärder mot dessa fanns redan på Solons tid.
-En tidig motåtgärd mot ekonomisk ojämlikhet var skuldavskrivning, som kommit att praktiseras bl a i tidiga kristna samhällen i form av jubileums-år och liknande.
-Girighet och frosseri var moraliska problem som diskuterades redan av Solon, Platon och Aristoteles.
-Strävan efter att skapa funktionella samhällen som organiserar samarbeten för "allas" bästa har också funnits i tusentals år.
-Både extrem ojämlikhet och för lite ekonomisk ersättning i förhållande till arbetsinsats för samhället har redan i Antiken setts som revolutionära hot mot det rådande systemet.
-Idéerna om privat ägande kontra gemensamt ägande har utsatts för debatt sedan länge
-Tron på uppfostran och utbildning som medel att höja moral och social kompetens har funnits åtminstone sedan Platon och Aristoteles
-Kunskapssökande var högt värderat hos de antika grekerna


[1] https://en.wikipedia.org/wiki/Code_of_Ur-Nammu
[2] Liedman S-E. Från Platon till kommunismens fall. Stockholm: Bonnier Alba AB; 1993.
[3] https://en.wikipedia.org/wiki/Solon
[4] Benes J. Kumhof M. The Chicago Plan Revisited. IMF 2012 https://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2012/wp12202.pdf
[5] http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.04.0009%3Achapter%3D6%3Asection%3D25
[6] https://en.wikipedia.org/wiki/Jubilee_(biblical)
[7] https://www.thoughtco.com/solons-reforms-democracy-121062
[8] https://chomsky.info/commongood02/
[9] http://www.isfp.co.uk/businesspathways/issue59.html
[10] http://www.academia.edu/23175181/Aristotle_on_property

131 Uppdaterad 2018-09-25

Nästa i samma mapp
Senast uppdaterat:

Se även

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com