EcoEquality

Människans natur - Samarbete eller konkurrens?

teamwork-2499638_1280.jpg

Människans dubbla natur med sitt ursprung från grupplevande apor med starka sociala instinkter i kombination med den moderna människans förmåga att tänka logiskt och kommunicera med abstrakt språk, har resulterat i en varelse med extremt stor förmåga att samarbeta och skapa sociala strukturer för samarbete och samhällsbyggande. Hennes förmåga att hantera och utveckla verktyg och tekniska hjälpmedel har lett till än mer komplexa och avancerade former av kommunikation och samarbete. Framgångsrika samhällen där det stora flertalet människor får sina behov tillgodosedda och känner sig rättvist behandlade har sin grund i fungerande samarbeten och en anda av tolerans och omsorg om varandra.

Samtidigt finns hos alla människor och grupper av människor en potential att frångå det samarbetande och ömsesidiga förhållningssättet, för att istället försöka utnyttja andra människor eller de gemensamma systemen till sin egen fördel.

Forskare har studerat detta i djurvärlden. Det finns många exempel på samarbeten som ibland utsätts för fusk av någon part. Ett typexempel är parlevande arter av fåglar där man funnit att en stor andel av paren har varit otrogna, vilket kan spåras genom genetisk analys av avkomman. Samarbetsbeteenden har under evolutionens gång ständigt utsatts för prövningar genom alternativa, samarbetsbrytande beteenden. Godtroget samarbete har därför modifierats av evolutionen, så att strategier uppkommit för att undvika att bli utnyttjad, t ex genom aggression mot den som sviker samarbete. I grupper och populationer finns i princip alltid flera varianter av beteendemönster som är mer eller mindre vanligt förekommande och kan analyseras statistiskt och spel-teoretiskt. Olika individer kan vara mer eller mindre benägna att samarbeta eller svika samarbete, men en och samma individ kan också falla tillbaks på olika beteendemönster beroende på situation och omgivningens beteende.[11]

Forskning om människogruppers benägenhet att kriga mot varandra är inte entydig. Jägar-samlar-samhällen har troligtvis undvikit konflikter genom att hålla avstånd till andra grupper så att man inte behövt konkurrera om naturresurserna. Ibland har traditioner utvecklats med permanent men låg-gradigt krig mellan olika grupper, där sammandrabbningar haft mer karaktär av mandomsprov och dueller under bestämda former, där allvarligare skador undvikits och funktionen varit mer att stärka banden och kalibrera rangordningen inom den egna gruppen. Men det har också förekommit totala sammandrabbningar där man stridit på liv och död till siste överlevande.[12]

Fantasi och förmåga att föreställa sig orsaker till olika händelser har varit egenskaper som gynnat överlevnadsförmågan i många sammanhang. Men detta har också lett till övertolkningar i form av ogrundade föreställningar och fantasier som ibland varit till men för överlevnad och livskvalitet. Religiösa system har haft sammanhållande funktion men också lett till konflikter med oliktänkande. Ibland också till tro på magiska krafter som kräver offer. Ett exempel på destruktiva föreställningar är Dobu-folket som ansett att det mesta av livets olyckliga händelser kan förklaras av att grannar eller familjemedlemmar utövat svart magi. Hela Dobu-samhället har kommit att genomsyras av misstänksamhet och hämnd.[13]

Ett annat exempel på destruktiva föreställningar med religiös prägel är traditionen av kvinnlig könsstympning som fortfarande drabbar fler än två miljoner flickor varje år.[14]

Människans samarbetsbeteende är komplext och kan fungera väl så länge alla parter beter sig någorlunda anständigt och förutsägbart. Men det omvända med aggression och mot-aggression kan triggas igång vid svek och orättvisor och bli dominerande. Individer med blodsband och vänskapsband bildar grupper och allianser på gott eller ont. Erfarenheter av positivt samarbete, neutrala förehavanden eller fientliga konflikter läggs på minnet och pratas om för att stärka band och för att skapa gemensamma förhållningssätt gentemot fientliga eller opålitliga individer eller grupper. I tider av konstruktivt samarbete och konstruktiva strategier för att hantera konflikter har mänskliga samhällen kunnat utvecklats och blomstra. I tider när konflikter eskalerat och urartat i våld och krig har bra samarbetsförmåga inom den egna gruppen kunnat effektivisera förstörelseförmågan, så att det lett till än mer förödande förstörelse av liv, egendom och mänsklig tillit.

Att betrakta olika människor eller grupper som antingen onda eller goda är en förenkling som har ett visst mått av rationalitet och praktisk funktion. Men en sannare och mer konstruktiv tolkning av ont och gott är att alla människor och grupper har båda delarna inom sig. Det är yttre omständigheter, sociala normer och egna personliga beslut som avgör vilken grad av "godhet" eller "ondska" en person ger uttryck för vid olika tillfällen. Förenklande polarisering är i längden ett hinder för att kunna komma ur låsta konflikter och börja bygga upp fredliga relationer. Men ett fredligt samarbete behöver etablera mekanismer för att se till att orättvisor stoppas och bedrägerier avslöjas.

En välfungerande samhälle måste också bygga på en verklighetsuppfattning baserad på sannast möjliga kunskap. Magiskt tänkande och tro på ogrundade föreställningar och traditioner ger falsk kunskap som ofta förstärker fördomar och hindrar konstruktivt samhällsbyggande.

[11] Dawkins Richard. The Selfish Gene. 1976 https://youtu.be/j9p2F2oa0_k
[12] https://en.wikipedia.org/wiki/Endemic_warfare
[13] Harris Sam. The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values. 2011.
[14] https://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning
132 Uppdaterad 2018-09-25

Se även
Senast uppdaterat:

Föregående i samma mapp

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com