EcoEquality

Samhällsgemenskap och klimatförändring

giraffes-627033_1280.jpg
Mera överblick och förståelse av sammanhangen, tack!

Gemenskap är en mellanmänsklig kvalitet som har sin grund i att vi människor behöver anknytning till andra för att fungera. Behovet av anknytning till en primär vuxenperson under vår uppväxt är troligtvis vårt viktigaste grundbehov. Möter vi detta tillräckligt väl under vår uppväxt har vi förmågan att börja om och täta känslomässiga luckor som kan uppstå av diverse skäl, och är vi tillräckligt trygga utvidgar vi vår krets av viktiga människor som kan ge sin del i att möta våra behov, om en famn skulle råka fattas. Uttrycket “det krävs en by för att uppfostra ett barn” äger stor relevans. Vi är i djupet av vår psykobiologiska natur sociala varelser och vi blir till genom att höra till och spegla oss i andra.

Gemenskapskänslan är dock i sig utan moraliska eller andra värderingsmässiga förtecken. Vi människor vill helt enkelt känna att vi är hör till så att vi kan slappna av, veta att vi blir räknade med och sedda. Denna vår egenskap och längtan har sina sidor. Att gå i takt med andra kan leda till både gott och ont. Men vill vi skapa ett samhälle där alla känner sig delaktiga och uppskattade är gemenskap ett helt avgörande incitament. Gäller så att ge gemenskapen värderingsmässiga förtecken som ger oss alla möjlighet att blomma under jämlika förhållanden. (Jackson 2012).

Ur forskning sammanställd från systematiska studier av alla uppteckningar som gjorts av ursprungsbefolkningar världen över, framträder ett mönster som på alla sätt styrker att gemenskap intar en central plats för oss alla och att det alltid varit så, att detta är något djupt mänskligt (Berg 2005, 2011,2014, Bohem 2012, deWaal 2011). Implicit i detta ligger att vi skyr allt som som stör gemenskap. Fenomen och företeelser som på något sätt ställer mig i underordnad ställning genemot någon annan eller, än värre, ställer mig utanför gemenskapen (Wilkinson/Pickett 2012).

Att självklart sträva efter och vila i tillhörighet och gemenskap är alltså något som är lika gamalt som vår existens på jorden. Något vi försvarat genom årmiljoner när vi vägrat underordna oss i hierarkiska system i stamgemenskapen. När vi gjort system för att låta den märkta pilen var den som dödar bytet, inte den person som avlossade den från bågen. Allt för att hålla jämnvikten och den livsviktiga sammanhållningen i balans. Inte låta någon kapa åt sig mer, för då överlever vi inte som grupp. Då riskerar gemenskapen att brista.

Sett i modern kontext slår de fenomen som hotar gemenskapen igenom när känslan av att det jag tillför i samhället inte har någon betydelse eller inte röner någon uppskattning av mina medmänniskor. När den sociala struktur som omger oss och som vi lever genom arbete, ansvar, tillhörighet i organisationer eller sociala grupper blir något som i allt för stor utsträckning drar isär, och försätter oss i en inre dialog baserad på självvärdering i förhållande till någon annan, då börjar den självklara känslan av tillhörighet i en samhällsgemenskap att krakelera. Det kitt som håller oss samman börjar frätas sönder.

Detta uppfattas nog av många som självklarheter, i alla fall på ett känslomässigt plan. Men nu har forskningen hunnit ifatt och kan på område efter område visa hur ett samhälle som slits isär i i socioekonomiska grupperingar som inte möts stöter ut grava hälsomässiga, kunskapsmässiga, ekonomiska och fixerande konsekvenser för samhället. Den enda kvalitet som kan möta detta är att samhällsgemenskapen skyddas genom att vi upprätthåller en acceptabel jämlikhet som i sin tur göder gemenskap som samhällskontrakt. Utvecklas hierarkier som gör vissa oantastliga på grund av ekonomiska fördelar, utvecklas ett delat samhälle där vi tappar i förmåga att gemensamt ta hand om varandra.

På fler håll i världen upprättar nu de allt för rika inhägnade områden, helt separerade från övriga samhället, där deras egna lagar råder. Ordningen upprätthålls genom privata vaktbolag med polisiär karaktär och ingen slipper in som inte liknar dem som redan bor där. På samma sätt har vi i många storstäder, och ibland i hela landsändar, områden där de mindre bemedlade av sociala och ekonomiska skäl marginaliserats och där egna lagar gäller, ofta baserade på våld och kriminalitet.

Hos den stora generella massan i en sådan situation utvecklas lätt en känsla av fatalism där handlingen att upprätthålla en tillitsfull gemenskap och ur detta utveckla och upprätthålla ett system för det gemensammas väl, undergrävs. Den konsumtionsdrivande marknaden vill ju inte heller gärna ha en allt för stark sådan struktur då den skulle kunna bringa människorna i en känsla av att vara nöjda. Vilket inte anses konsumtionsdrivande.

För hur kompenserar vi brist på gemenskap? Ja kan vi inte få gemenskap i ett sammanhang där jag är sedd och bekräftad i den tillräckliga grad som behövs för att jag ska känna mig säker och vila i mig själv, söker vi den ändå. Vi gör det bara på andra sätt genom att välja kläder, symboler, varor som signalerar tillhörighet. Vi klarar oss inte utan tillhörighet och gemenskap, på något sätt måste vi ha den annars går vi under. Detta incitament är den kommunikativa autostrada som all marknadsföring befinner sig på. Den plats där man spelar hårt på grundläggande mänskliga behov, men inte i avsikten att mätta dem, utan i avsikten att hela tiden vidmakthålla en känsla av brist och missnöje.

Genom denna strategi har marknaden försatt oss i den absurda och paradoxala situationen att trots att miljömedvetenheten stiger hos gemene man konsumerar vi som aldrig förr. Över 90% av uttaget ur naturbasen går till konsumtionsvaror. Vår längtan efter gemenskap konverterad till konsumism leder till allt större utsläpp av koldioxid och därtill tilltagande ensamhet. Sverige leder för närvarande ensamhetsligan, 46 % av hushållen i Sverige är ensamhushåll.

Vad kan vi då dra för slutsatser av det här? Ja vi kan ju börja med att konstatera att ensam inte är stark. Att i en fungerande samfällighet vara själv en stund för att vila eller läsa en bok är inte att vara ensam. Men det beteende som uppmuntras av vårt nuvarande samhälle och saluförs som ett modernitetens privilegium - som en lösning på något som varit sämre där man ska slippa närhet som bara gör ont eller är besvärlig - det är ensamhet.

Gemenskap, relation och likvärdighet är den substantiella basen för all mänsklig aktivitet, inte något lågstatusbeteende som vi skall betvinga genom att erövra ensamhet. Men vårt nuvarande marknadssystem har länge satsat på ett sådant ensamhetsevangelium. Ett sådant mantra, som dessutom bärs upp av ojämlikhet och stora skillnader i inkomst bygger avstånd mellan människor. Ges denna dessutom struktur och legitimitet i en samhällsorganisation grusas lätt känslan av samhörighet och omsorg om varandra, vi söker enkla lösningar på svåra problem, i ett ojämlikt samhälle sjunker bildningnivån och intoleransen ökar.

Ett samhälle som vill odla hållbarhet behöver också odla hållbarhet i relationer som ger djup känslomässig tillfredsställelse. En tillfredsställelse, eller nöjdhet, som samhällsgemenskapen kan vila på. I detta perspektiv är de nya familjebildningar som uppstår just nu mycket intressanta och hoppingivande. I detta finns en begynnande plattform där man kan komma förbi de strukturer som under framförallt industrialismen bestått i snäv tvåsamhet och i vår nuvarande tid allt mer i ensamhet. Det gäller att hitta skäl för samverkan och samarbete där relationer och band kan utvecklas i en känsla att att vi gör något för varandra, för att vi ska få ett fint liv och lämna över en fungerande värld till de som kommer sedan. I ett samhälle baserat på återbruk, arbetsdemokrati och kollaborativ ekonomi ökar möjligheterna till kommunikation människor emellan som är jämlik, baserad på behov och ömsesidighet, inte på att den ene ska tjäna på den andre.

Kjell Dennhag
2016-12-13

Referenser
Tim Jackson: Välfärd utan tillväxt 2012.
Lasse Berg: Gryning över Kalahari 2005.
Lasse Berg: Skymningssång i Kalahari 2011.
Lasse Berg: Ut ur Kalahari 2014.
Cristopher Bohem: Moral origins 2012.
Frans deWaal: Empatins tidsålder 2011.
Wilkinson/Pickett: Jämlikhetsanden 2012.
Bengt Göransson: Tankar om politik 2011.
Svenfelt mf:l Bortom BNP-tillväxt, KTH 2015

3 Uppdaterad 2016-12-13

Se även
Senast uppdaterat:

Föregående i samma mapp

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com