EcoEquality

Tillväxtens dilemma - En dialog om klimatet och ekonomin. Del 2

dialog2.jpg

-Men hallå, funkar solcellerna nu?
-Jo nu är det inkopplat och klart. Bra att du kunde hjälpa mig sist.
-Hur många kilowattimmar kommer du att få ut på en månad på det där?
-Ja det beror ju på årstid, hur mycket solen skiner och så där, men då ska det märkas direkt.
-Så då tillverkar ni el nu?
-Japp, och det vi inte förbrukar direkt går ut på nätet. Producerar vi då mycket överskott ska det märkas på räkningen i slutet på månaden. Vi är certifierade elproducenter nu, men jag har inte hunnit kolla så mycket på det där än.
-Hm, apropå det här med räkningar och ekonomi. Om vi fortsätter där vi var sist är det ju såhär. Vi lever ju i ett samhälle som är baserat på tillväxt i ekonomin. Rent logiskt borde det ju finnas ett starkt samband mellan klimatkris och tillväxt. Jag menar bilindustrin producerar fler och fler bilar och även om motorerna drar mindre bensin än förr så borde själva produktionens volym ta ut så mycket resurser ur naturen att det vida överstiga det man vinner på energismartare bilar eftersom alla ska ha nya bilar hela tiden. Och om det är så, att tillväxten ger oss en massa problem varför har vi bara knallat på längre och längre in i den utan att tänka oss för?
-Jaru det är knepigt det där. Jag tycket det var kul med historia på gymnasiet och har fortsatt läsa en del och vad jag minns just nu så rullade det där igång för 10 000 år sedan när stadskulturerna utvecklades. Då uppstod ett behov att öka skörden till nästa år för att kunna mätta munnarna på dem som flyttat in till staden under samma tid. Men mätt över lång tid, flera tusen år, var det där tillväxttalet väldigt lågt och orörligt. Ungefär 0,1 till 0,2% per capita och år om jag minns rätt.
-Kommer du ihåg varför det var så lågt?
-Hm, vi kollar på google...Jo under stadkulturernas utveckling, över år noll, förbi romartiden och vidare mot medeltiden ökade jordens befolkning väldigt långsamt. Det var många som dog innan de nått vuxen ålder och väldigt många dog från tid till annan i stora epidemier som svepte över de mer tätbefolkade delarna. Det var inte speciellt hälsosamt att bo i de där städerna, maten var inte heller lika varierade och näringsrik som den människan ätit innan stadskulturerna utvecklades när vi levde som jägare/samlare. Ungefär så.
-Jaha då kan man väl säga att den tidens tillväxt liksom var konstant i relation till befolkningsutvecklingen, skrolla på där, och på den där statistiken ser det ju ut som om det inte hände hände speciellt mycket alls med tillväxten förrän vi kommer fram emot 1800 talet. Håll stilla… Få se nu. På 1800 talet verkar det som om flera saker samverkar till att tillväxten börjar stiga i Europa… Framför allt i England. Kolonialismen för in enorma rikedomar. Jordbruksmetoderna och ägarförhållandena på landsbygden förändras radikalt med följd att fler människor tvingades in till städerna. I städerna blev de arbetskraft i manufakturerna, eh tydligen en slags tidiga industrier, som finansierades med kapital från kolonialismen. Kapital som de allt rikare bankerna samlat på sig.
-Ha! Det där känner jag igen. Jag växte ju upp i Borås och mitt första riktiga sommarjobb var på ett väveri. Där sa dom att dom första fabrikerna i Sjuhäradsbyggden var manufakturer för så hette det i England. I England hade dom livsfarliga maskinerna vävt tyg av bommull som de tog hem från kolonierna. De drevs visst först med vattenkraft, precis som i Viskafors och Fristla. Men folk blev tvingade att flytta till städerna när kolet kom och ångmaskinerna tog över efter vattenkraften.
-Ja med kolet som drivkraft i industrin drar kapitalismen igång på allvar. Produktionen och vinsterna stiger våldsamt, och ännu mer blev det när oljan kom in i bilden.
-Ok, och ungefär här borde dom väl ha begripit att dom skitade ned förfärligt. Ja menar folk dog ju i de där fabrikerna, hur trög kan man va.
-Det kallas visst girighet har jag hört... Men alltså, arbetarna organiserade sig och med tidens gång pressade man på politiskt så att industrialismens utveckling genererade pengar till en begynnande offentlig sektor med sjukvård och hälsopolitik som gjorde att folk fick allt bättre hälsa. Befolkningen exploderar i Europa under den här tiden står det här.Tillväxten leder till att människorna får det bättre och lever längre.
-Men vi började ju prata om det här för att tillväxten verkar vara ett problem, den där sidan på google verkar inte vara speciellt kritisk. Kan vi inte hitta något annat.
-Få se här… Allt större rikedomar koncentrerades till städerna... Ojämlikheten och fattigdomen var fortfarande enorm på sina håll... bättre boendeförhållanden, stigande löner gör att fler överlever.
-Men vänta nu kolla här... Kapitalismen är den ekonomiska modell där vinst, avkastning på det kapital man köpt genom aktier, är det viktigaste av allt. Det kapital som behövs för att tillväxten ska fortsätta ges bara om avkastningen till aktieägarna är god. En slags blåslampa i baken på på industriägarna som samtidigt låser upp ekonomin våldsamt vid just tillväxten som modell. Nutidens oljebolag presenterar inte bara innevarande års redovisning på sina bolagsstämmor utan också nästkommande. Är inte avkastningen på det kommande året lika god går aktiekursen ned, vilket anses vara en katastrof… Nu verkar vi ha hittat nått här. Tillväxten är en gigantisk snara om halsen helt enkelt, en inteckning i framtiden som förespråkarna och kapitalägarna inte vågar kliva ur. Man är så uppbunden, alla är så uppbundna - jag också med lån på hus och bil - att det helt enkelt verkar omöjligt att göra något annan än att fortsätta med tillväxten.
-Ja man skulle ju helt enkelt kunna säga så, tillväxt är bra, bra för alla, vi måste ha den för att samhället ska fungera, men…
-… Men samtidigt borde man ju kunna tala om nivå på tillväxten om jordens ändliga resursbas ska räcka till och om växthusgaserna ska kunna hållas tillbaka. Vänta nu… jag minns, jo här står det. Både Adam Smith och John Meynard Kaynes talade om att tillväxten som drivkraft i ekonomin har en ände, att det till slut infaller ett stadium när alla har det som behövs för att livet ska kunna definieras som innehållande den förenkling, omsorg och lättnad som kallas välfärd. Den punkt när man kan arbeta mindre och istället kanske engagera sig ideellt, måla tavlor eller leka med sina barn.
-Låter fint, rent objektivt borde ju det ha inträffat för länge sedan här hos oss.
-Ja visst, jag har hört att somliga säger att vi kom dit på femtiotalet, vad hette han nu då... jo Gunnar Adler Karlsson. Nu nämns visst sjuttiotalet som mått på det där.
-Du menar att vi på sjuttiotalet hade en levnadsstandard som var tillräckligt bra för alla?
-Ja tydligen.För det stora flertalet i Sverige och det stora flertalet i resten av västvärlden också.
-Så vad är det i så fall vi har ägnat oss åt sedan?
-Överkonsumtion.
-Hm… Men om vi då hade en, kan vi kalla det stabil ekonomi, som standardmässigt på något vis låg på samma nivå, säg motsvarande sjuttiotalets, fast i modern nutida kontext. Då skulle vi kunna komma ur dilemmat att tillväxten som ekonomisk drivkraft riskerar att äta upp våra resurser och via ett intecknat oljeberoende sätta oss i en växthuseffektfälla.
-Kan det vara möjligt?
-Alltså jag kom på det nu, någonstans har jag läst om stabil ekonomi...

Del 3
87 Uppdaterad 2018-03-21

Nästa i samma mapp
Senast uppdaterat:

Föregående i samma mapp

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com