EcoEquality

Överkonsumtion - En dialog om klimatet och ekonomin. Del 3

dialog3.jpg

-Hallå!
-Hej. Du jag har funderat en del sedan sist kring det här med överkonsumtion. Om jag förstår det hela rätt så byggdes under under femtio, sextio och sjuttiotalen i de flesta länder i västvärlden en balans mellan privat och offentligt via skattesedeln. Denna balans innebar att välfärden finansierades av såväl privatpersoner som företag och rika betalalade generellt mer än de som hade mindre. Under denna period kommer vi alltså fram till den ekonomiska nivå som vi förra gången beskrev dom tillräckligt god ut välfärdssynvinkel.
-Ja vad jag förstå så stämmer det rätt bra. Om jag nu kommer ihåg rätt så är det som händer sedan, under åttiotalet, att de rika börjar tycka att detta gått för långt. Det marknadsliberala industrikomplexet tyckte att de betalade för mycket skatt och menade att det berodde på att den offentliga sektorn var en orörlig byråkratisk koloss som ineffektivt låste upp massor med pengar, kapital, som borde få röra sig fritt på marknaden för att skapa fler arbetstillfällen. Man ville avreglera, sänka skatterna och skära ned den offentliga sektorn. Svenska arbetsgivarföreningen plöjde ned miljoner i en kampanj som hette “Satsa på dig själv” med det hippa frihetsbudskapet; bort från gemenskap, offentlig kollektivism och regleringar. Det man ville var att folk istället skulle konsumera mer, handla, och att regeringen skulle sänka skatten.
-Ja visst var det så att de satsade rätt rejäla resurser för att påverka människors värderingar i den riktningen, jag har läst att den där kampanjen på svensk mark blev fröet till de där tankesmedjorna, en sådan där åsiktsproducent åt en bestämd avsändare med syfte att påverka politiker, nyhetsmedia och allmänhet åt ett viss håll.
-Ja det kan nog stämma. I vart fall påverkas också sjuttiotalets och senare också åttiotalets socialdemokratiska regeringar starkt av de ekonomiskt liberala tankegångarna. Landet befann sig i en ekonomisk kris, en allt starkare lågkonjunktur. Inflationen steg, pengarna blev mindre värda, reallönerna gröptes ur och vinsterna gick ned i industrin. Den politik som skapat vår välfärdsstat, som innebar att staten gick in med stora belopp för att stimulera ekonomin genom vägbyggen och uppbyggnad av den offentliga sektorn, ansågs inte fungera när inflationen ökade.
-Nej precis, men det stannade inte vid det heller vad jag minns. Inflationen övergick i stagflation, alltså både hög arbetslöshet och hög inflation. Anledningen var att hela västvärlden utsättes för allt hårdare konkurrens av de så kallade tigerekonomierna - Japan, Sydkorea och Taiwan. Det här löste ut oljekriserna 1973 och 1979, och stål och varvskriserna här i Sverige, och det där Pretto… eh… Bretton Woods-systemet brakar ihop 1971. Det hade sedan 1945 varit till för att garanterat att dollarna, som precis som nu användes som betalmedel i internationella affärer, hade ett fast inlösenpris i guld. Nu försvann det och sedelpressarna tog över.
-Ja och den socialdemokratiska regeringens svar på detta blev att man gjorde som Milton Friedman och hans grabbar ville, man avreglerade, skar ned på den offentliga sektorn. Det kallades modern ekonomi. Det infördes generösa avdragsmöjligheter på lån via skattesedeln, man förlorade i princip pengar på att inte låna. Det blir oerhört billigt för både företag och privatpersoner att låna pengar. Istället för att kämpa för att reallönerna skulle öka med företagens vinster lånade folk pengar till konsumtion - till hus, bil, semester mm. Gapet mellan vad en vanlig arbetare tjänade och vinstutvecklingen i företagen blev snabbt större och större. Men trots de enorma vinsterna anställde inte företagen speciellt mycket folk, arbetslösheten blev kvar som ett stort problem.
-Men det är ändå nu skiftet till överkonsumtionen rullar igång visst? I och med avregleringen var grunden lagd till det som händer sedan nämligen att den privata konsumtionen sköt i höjden enormt och det vi i ekonomisk mening kallar konsumtionssamhället etableras. Alltså ett samhälle vars ekonomiska drivkraft är att tillverka varor som vi ska konsumera - shoppa i olika butiker. Det här med hemelektronik drar ju igång ordentligt under åttiotalet.
-Precis. USA hade ju redan gått igenom det där skiftet under sextio och tidigt sjuttiotal. Man kan se hela galenskapen i TV-serien “Mad men”. Marknadsföring, PR och reklam, allt det där föds som en syssla som allt fler arbetar med. Det uttalade målet är att vi ska köpa mer, handla, konsumera. Marknadsföringens mål är att leda oss förbi att tänka efter utan istället känna ett behov att ha sakerna, även sådant som är direkt hälsovådliga, t ex cigaretter.
-Hm, och onödiga då eller, om vi ska kunna prata om det som överkonsumtion. Alltså över och förbi det mått av offentlig och privat konsumtion som behövs för att vi ska uppleva lättnad. Att vi tar för mycket av den gemensamma resursbasen bara för att tillverka saker som vi egentligen inte behöver. Men det är något skumt med hela det här skeendet som vi talar om. Det är som om lättnaden inte infinner sig, eller som om vi i västvärlden inte ser hur bra vi har det utan bara arbetar mer.
-Nä det är ju sant. För det finns ju en annan aspekt av det här också. I och med avregleringen stack inkomstskillnaderna iväg något fruktansvärt. Inte bara här i Sverige utan mellan den rika världen och den fattiga och mellan de rikare och fattigare delarna av det vi kallar västvärlden. Sedelpressarna rasslade på och försatte hela länder i skuldfällor som de fick väldigt svårt att ta sig ur.
-Ja inkomstfördelningen har aldrig varit så jämlik i Sverige som den var 1981. Sedan dess har klyftorna bara stigit mer och mer. De där avregleringarna innebär ju också att den rena penningmarknaden avreglerades. Det blev lättare att att handla med pengar, att köpa kapital. Frihandelsavtal skrevs som gick i samma riktning. Genom digitaliseringen kunde förflyttningar av köp och säljoptioner göras allt snabbare och aktiemarknaden tog liksom ett språng av tidigare okänt slag. Vi gick in i "juppieeran" och avkastningarna bara steg fram tills bubblan sprack i början på nittiotalet. Men den stora förflyttningen var redan gjord. Några få kapitalägare hade skiljt sig från de andra och seglade iväg med inkomster och omsättningar som med astronomiska tal överskrider vad de andra, till och med länder hade.
-Ja så därför kan man ju säga att den direkta frukten av alla avregleringarna var en enorm ojämlikhet som kom till genom överkonsumtion på de ändliga resurserna bekostnad!
-Japp. När det här hände i hela västvärlden gör det att vi rätt snabbt lämnar sjuttiotalsnivån i relation till resursbasen, alltså det uttag av naturresurser vi gör för att tillverka produkter och varor. Vi börjar ta ordentligt mycket mer än tidigare av den gemensamma kakan, medan stora delar av övriga världen ligger på svältlöner och kämpar med fattigdom.
-Det borde ju vara så att begreppet överkonsumtion signalerar att det finns en nivå som vi av solidariska klimat och miljöskäl bör stanna vid. En nivå där arbetet istället ska handla om att låta den nivån omfatta alla och att de inkomster företag och stat tar in utöver denna nivå återinvesteras i sådana åtgärder som så långt möjligt garanterar den nivån. Tillräckligt bra är tillräckligt bra,"enough is enough"!
-Där fick du till det.
-Tack för det du.

Del 4
88 Uppdaterad 2018-03-21

Nästa i samma mapp
Senast uppdaterat:

Föregående i samma mapp

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com