Ekonomisk demokrati

Detta inlägg bygger till stor del på boken “Tillsammans - en fungerande ekonomisk demokrati” med Bo Rothstein som redaktör. Boken är en antologi som i huvudsak handlar om den svenska socialdemokratins och fackförenings- rörelsens förvånansvärt negativa inställning till arbetarstyrda företag.

Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen kom tidigt att anamma den tillväxt- baserade väg som handlade om att facket via förhandlingar skulle kapa åt sig så stor del av företagens vinster som möjligt, och att regeringsinnehav gav möjlighet att driva en skattepolitik varigenom man kunde bygga upp trygghets och välfärdssystem som kunde tillfalla alla. Att arbetarna själva, i det retoriska och politiska klimat som då utvecklades, skulle ta över företagen och driva dem i en demokratisk anda blev då snabbt ett ideologiskt problem, då man då ansågs hamna på arbetsgivarens sida.

Boken är ingen uppgörelse med hyllandet av tillväxt i socialistisk teori och historia men vi diskuterar den här därför att de erfarenheter kring demokrati som styrsätt av ekonomiska enheter som den redovisar är intressanta ur ett klimat- och överlevnads perspektiv. Baserad på konkurrens och utslagning har ju onekligen kapitalismens hegemoni försatt oss i den överkonsumerande tillväxt fälla vi sitter i. Ekonomisk demokrati ger oss en möjlighet komma ifrån detta och istället bygga på den känsla av lika värde som binder oss samman.

Likt författarna ställer vi oss därför mycket undrande över att demokrati, som ju anses vara ett synnerligen eftersträvansvärt sätt att styra stater eller mångmiljonstäder, skulle vara ointressant när det gäller företag eller andra producerande organisationer.

Rothstein anger ett antal skäl till varför frågan om ekonomisk demokrati bör få högre prioritet på den politiska dagordningen. Vi diskuterar några av dem nedan.

Kapitalismen har varit synnerligen befrämjande för den ekonomiska tillväxten, men det råder knappast någon tvivel om att denna tillväxt blivit mer och mer ojämnt fördelad. Detta gäller såväl globalt som i Sverige. Tanken att en oreglerad kapitalism skulle åstadkomma “dynamiska effekter” har kommit på skam. De sämst ställda har inte proportionellt gynnats mer än de bäst ställda, tvärtom. Detta incitament har visat sig ha starka samband med sjunkande social tillit, försämrad folkhälsa, bildningsnivå mm. Ekonomisk demokrati, alltså att en större del av de som lönearbetar får en större del av företagens avkastning, skulle som en jämlikhets korrigering i ekonomisk bemärkelse avhjälpa detta.

Denna argumentationslinje är mycket väl underbyggd. Författaren nämner en egen undersökning (Rothstein & Uslaner 2005) som styrker den och vi kan också lägga till Wilkinson & Picketts Jämlikhetsanden (2012) samt Pikettys Kapitalet i tjugoförsta århundradet (2015).

Den globala utmaning vi står inför de närmaste hundra åren handlar till stor del om hur vi ska göra för att ge alla människor på jorden en fortsatt chans att överleva här under drägliga förhållanden. Att tala om mer avregleringar och att marknaden ska släppas fri som lösning på problemet kan inte beskrivas på annat sätt än som svårartad verklighetsflykt, strutsmentalitet, eftersom vi har facit i hand. Den traditionella kapitalismen har haft sin chans, ur klimatsynvinkel gick det inte så värst bra, och skillnaderna mellan de som lever på lön och de som lever på kapital är nu tillbaka på 1800-talets nivåer. Att driva på en utveckling som slår isär samhället på ett sådant vis är att så split mellan människor och länder när det vi mer än allt annat behöver är samarbete och sammanhållning.

Rothstein anför vidare att det finns rätt ordentligt med forskning baserad på avancerad teori som bekräftar att när de anställda på ett företag får ökad makt, förtroende och inflytande så ökar såväl den ekonomiska effektiviteten som de anställdas arbetstillfredsställelse. Detta avfärdar föreställningen om att om demokrati råder i ett företag så blir det mindre effektivt eller att man inte förmår arbeta fram nya innovativa lösningar.

Demokratiskt styrda företag eller företag som i större utsträckning organiserats i en ekonomiskt platt struktur (som tex Handelsbanken), föder hos medarbetaren en känsla av att vara räknad med. Att den egna delaktighet i organisationen är baserad på att man är en människa som arbetar där, inte på vilken position jag har i någon hierarki. Detta skapar sammanhållning av samma typ som det relations burna kitt som behövs för att en social stat ska fungera, eller för att åstadkomma en socialt acceptabel värld. Upplevelsen av att vara räknad med är ett existerande primärt uttryck för en reell demokrati, likväl som ett mål. Den är också en oerhört väsentlig del i förtydligandet av vad det är för en värld vi behöver för att klara klimatförändringarna.

Wilkinson och Pickett (2009) har med stor tydlighet lärt oss att brist på jämlikhet, avsaknad av inflytande över den egna arbetssituationen, är tydligt förknippad med utslagning och ohälsa. Omvänt finns flera studier som visar hur inflytande och förtroende leder till högre grad av tillfredsställelse, inte bara med arbetssituationen utan med livet som helhet. De långa sjukskrivningsperioder som förr i stor utsträckning ledde till förtidspension förefaller också ha en koppling till brist på inflytande i arbetssituationen (Helliwell & Huang 2008).

Detta understryker vikten av att jämlikhetsaspekten bör vara grundläggande i omställningen till en mer klimatsmart värld. Den kan tjäna som en metafor för hela världens tillstånd där den fattigare delen fortfarande sliter under miserabla och ohälsosamma förhållanden och tjänar som en råvarufabrik för den rikare.

I Sverige finns det redan idag en mängd företag som drivs enligt demokratiska principer. Dessa kan då ses som en lokal demokratisk enhet där företaget utgör en gemensam resurs för de anställda. Ett demokratiskt styrt företag liknar en annan demokratisk struktur nämligen förvaltandet av en gemensam allmänning. Elinor Ostrom, nobelpristagare i ekonomi 2009, har påvisat hur ett sådant lokalt gemensamt förvaltande är överlägset central styrning i konsten att undgå överutnyttjande av allmänningen, vilket skulle vara till förfång för alla. På liknande sätt kan ett demokratiskt styrt företag se till att de gemensamma resurserna inte förstörs av egenintressen, höga vinstuttag, extravaganta löneökningar eller bonussystem som undergräver företagets trovärdighet och legitimitet. Ett demokratiskt företag kan alltså på detta sätt långsiktigt säkra företagets ekonomiska uthållighet.

Ska vi klara en dräglig tillvaro för alla människor på jorden inom hundra år måste den ekonomiska sfären ta oändligt mycket större ansvar för utvecklingen än vad som hittills varit fallet. Att med svindlande hastighet flytta kapital hit och dit är i stor utsträckning samma sak som att strunta helt i konsekvenserna av denna operation. Det är att blunda för vad som produceras för detta kapital, under vilka förhållanden produkterna framställs, och för vilka miljömässiga konsekvenser det blir - av tex skogsskövling i Amazonas. Att bara låta kapitalet strömma dit det ger mest avkastning är att inte att ta ansvar för klimatförändringarna. Att som investmentbolag och andra jobba med vinstmaximering som enda punkt på sin agenda är klimatvidrigt och oetiskt. Men ett aktiebolag är nu ingen demokratisk form. Ett demokratiskt styrt företag har långt större möjligheter att investera och producera klimat- och miljöriktigt.

Ser man på ekonomisk demokrati utifrån dess faktiska vinningar - bättre hälsa, innovativt klimat i företaget, reellt inflytande i att faktiskt vara med och besluta om produktionsinriktning, arbetsmiljö och investeringar mm, så är det lätt att tankemässigt förflytta ekonomisk demokrati till något som skulle kunna bäras av konstitutionella lagar, likt vårt välfärdssystem. Fördelarna är så uppenbara och faller så väl samman med vad vi ser som rimligt och bra i livet i övrigt.

Grundtanken i vårt moderna välfärdssystem är att vi genom ett antal lagstyrda rättigheter och skyldigheter ska ha möjlighet att leva ett hälsosamt och bra liv. Med ekonomisk demokrati skulle denna grundtanke i vårt samhällsbygge stärkas. Det skulle också ge en närmare koppling mellan ekonomi och ekologi.

Vi diskuterar närmare hur en sådan annan ekonomi skulle kunna se ut under den kommande rubriken “Ett nytt fräscht ekonomiskt system”.

Kjell Dennhag
2017-09-26