EcoEquality

KTH-scenarier - Bortom BNP-tillväxt

kth_scen.jpg
Bortom BNP-tillväxt är ett KTH-projekt med syfte att ta fram scenarier för framtiden - utan tillväxt, med nolltillväxt och med låg tillväxt - samt utveckla strategier som kan användas inom hållbar samhällsbyggnad i Sverige. Projektet är finansierat av Formas och pågår mellan 2014 och 2018. Fyra scenarier har arbetats fram: 1) Kollaborativ ekonomi, 2) Lokal självförsörjning, 3) Automatisering för livskvalitet och 4) Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten.
Webbplatsen för projektet finns här: http://www.bortombnptillvaxt.se/
En podcast för projektet finns här: http://www.framtidsutsikter.se/

För att lättare kunna jämföra de olika scenarierna har vi gjort denna sammanställning i tabellform:

Källa: http://www.bortombnptillvaxt.se/publikationer/bortombnprapport.4.7e136029152c7d48c20216.html#.WbhfMbJJbIW



Scenario – Kollaborativ ekonomi Lokal självförsörjning – scenariet i korthet Automatisering för livskvalitet – scenariet i korthet Cirkulär ekonomi i välfärdsstaten – scenariet i korthet
Läget i Sverige år 2050 Sverige år 2050 Sverige år 2050 Sverige år 2050
Sverige år 2050 är starkt digitaliserat. Digitaliseringen används som ett verktyg för att åstadkomma hållbara lösningar utan att minska välbefinandet. Konsumtionen av varor är liten och istället delar människor på de varor, maskiner medmera som behövs och använder många digitala tjänster. Många fysiska varor har ersatt med digitala och olika typer avströmmande tjänster. Det innebär att det privata ägandet är litet och att lite material behövs för produktion av varor.Vad människor gör som privatpersoner och i professionella roller går inte att åtskilja, utan flyter ihop. Produktion av varor och tjänster sker främst genom konsumenter i kooperativ och andra sammanslutningar. I den kollaboratia ekonomin är fokus på tillgång till varor och tjänster, snarare än enskilt ägande. Ägande av produktionsmedel och materiella resurser har alltmer förflyttats från privat och offntlig form till olika former av delat ägande. Sverige är år 2050 bra på att ta tillvara lokala resurser och potentialer och har en hög grad av självförsörjning. Möjligheter till försörjningstrygghet och hållbara lösningar baseras på de lokala ekosystemen och att människor nöjer sig med mindre konsumtion av varor. Människor anpassar sin konsumtion av varor efter de lokala ekosystemens förmåga, vilket innebär en nedskalning och minskad import. Eftersom resurserna finns på lokal nivå är kommunernas makt och inflytande över sin egen utveckling stor och även befolkningen har stor delaktighet i beslut. Många bor på landsbygden och i mindre städer och storstäderna är utglesade, med stor andel odlingsytor. Teknikutvecklingen har lett till att stora delar av produktionen har automatierats och robotiserats. Människor har kunnat växla in dessa produktivitetsvinster i minskad arbetstid. Tillräcklighet präglar människors liv snarare än jakt på materiell status. Även arbetet i hemmen är till viss del digitaliserat och automatierat vilket sammantaget lett till att människor har mer fri tid. Politiken har infört nya och mer kraftulla styrmedel för att göra verklighet av politiska mål och minskat lönearbete. Sverige ligger år 2050 långt före många länder vad gäller styrning mot hållbar utveckling och kan se fram emot en ökad exportmarknad i takt med att resten av världen ställer om. Ekonomin är cirkulär, vilket innebär att avfall inte längre existerar som begrepp. De produkter som används i Sverige är utformade och optimerade för att demonteras och återanvändas. Förbrukningsvaror består av biologiska ingredienser eller näringsämnen som säkert kan återföras i kretsloppet. Ekonomin baseras i större utsträckning på tjänstekonsumtion än materiell konsumtion som inte är så resurs- och energiintensiv. Konsumtion av välfärdstjänster, kultur och naturupplevelser har kommit att prioriteras högt då den materiella konsumtionen är mer begränsad. För att med minimal energiinsats skapa en effektiv cirkulär ekonomi präglas teknikutvecklingen av intelligent design av produkter, rätt dimensionering, och design för bland annat produkter som är lätt att spåra, reparera och uppgradera.
Planerings- och beslutsfattande präglas av starka normer om ömsesidighet och interaktion där det civila samhälletsaktörer har en framträdande roll. Utbredd tillgång till digital teknik stimulerar medborgare och andra aktörer från civilsamhället att engagera sig och ta initiativ för att påverka samhällsutvecklingen. Det finns offentliga myndigheter vars uppgift är att se till att garantera att basala samhällsfunktiner fungerar i linje med internationella och nationella lagar och riktlinjer. Den nationella lagstiftningen regleras av en folkvald församling. Institutioner som tidigare legat på centrala myndigheter är överförda till lokala nivåer. Centraliserade funktioner har transformerats till lokala – vägar och spår underhålls och fiansieras till exempel lokalt, i den mån de är prioriterade av det lokala styret. Civilsamhällets aktörer (familjen, hushållen, lokala produktionsföreningar, nätverk, kooperativ etc) har en viktig roll. Människor samarbetar i lokala sammanslutningar så att produktionen av mat och andra förnödenheter ska fungera på ett så resurseffktivt sätt som möjligt. Lokalsamhällena har därför fått en betydande roll för hela samhället, på bekostnad av staten. De flesta lokalsystem har till exempel egna typer av skattsystem, incitamentsstrukturer etc som anpassas till de lokala förutsättingarna. Staten har dock fortfarande en funktion att garantera ett nationellt rättväsende samt att tillgodose att det finns ett socialt skyddsnät och en grundläggande försörjningstrygghet för medborgarna. Staten har en samordnande roll, men en del av den politiska styrningen är överflyttad till den regionala nivån. Befolkningen är koncentrerad till både mellanstora och stora städer. Många finns i södra halvan av Sverige, men befolkningen i de norra delarna har även ökat i de större städerna. En anledning till spridningen är att en mindre del av människors tid är bunden till försörjning och därmed ges det ökade möjligheter att bo där det upplevs ge mest livskvalitet. Digitalisering och automatiering ses som möjliggörare för minskad arbetstid. . Staten har en stark roll, och är en viktig garant för att skapa förutsättingar och incitament för en effektiv resursanvändning, vilket ses som nödvändigt för framtida välfärd och utvecklingsmöjligheter. Staten styr genom lagar och förordningar samt en bred flora av politiska mål och styrmedel, vilka utformas med en tydlig idé om att resurseffektivitet som en del i och en grön och cirkulär ekonomi är nyckeln till ett både framgångsrikt och rättvist samhälle. För att ekonomin ska hållas inom de planetära gränserna har ändliga resurser gjorts alltmer kostsamma och därmed mindre använda.
Medborgarna är i hög grad delaktiga i beslutsfattande som rör vardagslivet, organiseringen och driften av kooperativa verksamheter samt den byggda miljön. Staten är svag och har ingen central roll och därför är det viktigt att hålla sig väl med sitt försörjningsnätverk och sin ”community”, som kan baseras i olika sammanslutningar där exempelvis intressebaserade relationer kan utgöra grunden för allt fler. Beslutsfattande sker framförallt i mindre samhällsenheter i form av resursförvaltande gemenskaper. Detta innebär mer av direktdemokrati och deliberativt beslutsfattande, vilket innebär en stor grad av delaktighet för samtliga medborgare. Alla medborgare i arbetsför ålder förväntas delta aktivt i lokal produktion av mat och andra varor men också i produktionen av välfärdstjänster som omsorg av äldre och barn, utbildning med mera. Digital kommunikation mellan inte bara människor och organisationer, utan även saker är en självklarhet. Allt, och så gott som alla, är uppkopplade. I samhället finns en politisk majoritet för minskad konsumtion och minskat lönearbete. Detta nya synsätt har drivits på av en bred folkrörelse som väckt opinion både med hänsyn till planetära gränser och till frågor om livskvalitet och hälsa Representativ demokrati råder. Medborgare deltar i demokratiska val som omfattar både lokal, regional, nationell och EU-nivå. Heltids- och fritidspolitkier arbetar med beslutsfattande och styrning, men politiskt arbete är inget som gemene medborgare deltar i i det vardagliga livet. En viktig uppgift för staten är att bevaka välfärdssystemet och fördela välfärdsresurser.
En stor del av produktionen är organiserad i kooperativ och i nätverk där produktionsmedel delas. Många är prosumenter, det vill säga både producenter och konsumenter av varor och olika tjänster. Kooperativen och nätverken fördelar avkastningen av produktionen på olika sätt. Inom vissa kooperativ utgår löner, i andra består lönen istället av en fysisk andel av det producerade (exempelvis el eller mat). Kooperativen kan vara såväl småskaliga och lokala som storskaliga och nationella och internationella digitala plattformar. Nya affärsmodeller har utvecklats som möjliggör delande av stora företag eller i kooperatia former. Världen runtom producerar mer hållbara produkter och det finns globala sammanslutningar och institutioner, så kan export och import ske. De ekonomiska aktiviteterna är i stor utsträckning anpassade till förutsättingarna i varje lokalsamhälle och ser därmed mycket olika ut i olika regioner. Produktionen är i huvudsak inriktad på lokal konsumtion. Viss handel förekommer mellan olika regioner. Produktionen är arbetsintensiv vilket innebär att produktiviteten är relativt låg. Kapitalintensiteten och energiintensiteten är låg som en konsekvens av begränsad tillgång till energi. Produktionen prioriterar nödvändig produktion såsom livsmedelsproduktion. Den totala energitilförseln i Sverige uppgår till 248 TWh, vilket innebär en 41-procenti minskning jämfört med 2013. Regionerna har investerat i energiområdet, framför allt i el, för att stödja automatiseringen. Energislagen varierar mellan olika regioner. Resten av världen har gått över till fossilfritt och därför finns också möjlighet till import/export av energi utanför Sverige. Tekniska innovationer har en central ställning och uppmärksammas mycket i samhällsdebatten i stort och i politiken. Automatiering ses både av beslutsfattare och befolkning som möjliggörare för minskad arbetstid och att tillgodose människors önskan om mer och bätte fritid. Automatieringen ses också som viktig för att hävda sig i den internationella konkurrensen, då hela ekonomin påverkas av att färre är i arbete. Teknikutvecklare, forskare och näringslivsaktörer har en viktig roll i maktelationerna, med särskilt fokus på de som utvecklar och levererar teknik- och kunskapslösningar som möjliggör automatieringen. Ekonomin är en blandekonomi där vissa uppgiftr organiseras av det offentliga och andra uppgiftr har privata, kooperativa eller sociala företag som utförare. Styrning mot en resurseffktiv cirkulär ekonomi har lett till god tillgång till materiella resurser trots kraftigt minskade resursuttag - jämfört med om samma resursuttgssminskning skett utan intelligent cirkulär design. Produktionsnivån (BNP) är likaså hög i förhållande till resursanvändningen. Samhällets välfärd är i hög grad beroende av en välfungerande industripolitik inom resurseffktiva tekniker och know-how. Genom en cirkulär ekonomi är målet att både bidra till en hållbar utveckling och få en stark statskassa som ger ett stort utrymme att fiansiera välfärdstjänster.
Skatteinkomster genereras dels av avgifter för nyttjare av gemensamt/statligt ägda naturresurser, dels av produktionsskatt Beskattingsnivån täcker endast basala behov. Därutöver är viss sjukvård (framför allt mer avancerad sjukvård), viss utbildning och rättväsende skattfiansierade. Många av dessa funktioner har dock komplettrats med tjänster som produceras lokalt av kooperativ och andra sammanslutningar. Den totala arbetstiden har inte minskat nämnvärt jämfört med år 2015 men en större andel av arbetet sker i lokal/ regional regi och är dessutom oavlönat eftersom mycket av arbetet ägnas åt självförsörjning. Det innebär förhållandevis låga genomsnittiga löner och en låg konsumtionsnivå, i synnerhet när det gäller varor eller tjänster vars produktion eller användning kräver mycket energi eller globala resursflöden. Automatiseringen innebär att aktiviteten i ekonomin är relativt hög trots lågt förvärvsarbete. Samtidigt har hållbarhetsmålen inneburit kraftigt ökad resurseffektivitet. Den höga graden av robotisering ledde under en övergångsperiod till ökad resursanvändning. För att hantera detta har robotarna utformats så att deras delar enkelt kan återanvändas och återvinnas. Robotidustrin inklusive service av robotar är en viktig och stor bransch inom näringslivet. När det gäller tidsanvändning ligger större fokus på cirkulär tid eftersom den ökade uppmärksamheten på ekosystemtjänster har medfört en återinbäddning av viss produktion och konsumtion i naturliga rytmer (säsongsbaserad produktion och konsumtion etc.). Tidsåtgången för betalt arbete är stor då 40-timars arbetsvecka är normen, men mer säsongsberoende.
Mycket av det betalda arbetet har ersatts av obetalt arbete i form av insatser för olika typer av kollektiv. Människors sammanlagda arbetstid (betalt och obetalt arbete) styrs av deras livssituation. Med hjälp av tisbanker går det att skapa en buffert för tider där man inte kan jobba så mycket. En stor del av vardagslivet utspelas i kollektiva digitala sammanhang och vänskapsrelationer har fått en ökad betydelse för den sociala sammanhållningen medan familjerelationers betydelse har minskat. Många kooperativ fungerar som en utvidgad familj och tilhandahåller grundläggande service som tillsyn av barn och omsorg etc. Medborgarna är i högre grad både producenter och konsumenter i vardagslivet. Det vardagliga livet är uppbyggt kring försörjning och framställning av mat, basvaror, underhåll av byggnader och omvårdnad samt beslutsfattande och utbildning som är nödvändig för försörjningen. Hushållsenheterna är formade efter försörjning – exempelvis kan en gård utgöra ett slags storhushåll där flera vuxna, barn och äldre ingår. Eftersom Sverige har lyckats jämförelsevis väl med att ta vara på sina resurser, kommer fler migranter hit. Därför antas den svenska befolkningen uppgå till cirka 13 miljoner 2050. Människor har låga genomsnittiga inkomster eftersom de arbetar lite, men det finns en garanterad grundtrygghet. Den automatiserade produktionen innebär, trots högre materialkostnader, relativt låga priser för många grundläggande varor och tjänster eftersom den dyra mänskliga arbetskraften inte längre behövs i samma utsträckning i produktionen av många varor och tjänster. Människor ägnar lite tid åt förvärvsarbete. 40-timars arbetsveckor är inte längre normerande, istället är 10-timars arbetsveckor den nya normen. I stort sett allt manuellt arbete och även många rutinartade administrativa abetsuppgifter utörs av robotar och datorer. Eftersom många ska dela på dessa abesuppgifter minskar den genomsnittliga arbetstiden radikalt. Konsumtionen är i stor utsträckning inriktad på tjänster, kulturupplevelser och naturupplevelser. Istället för att köpa varor, till exempel glödlampor, så köps tillgång till tjänster, till exempel belysningstjänst. Dett gäller många varor, så allt från brödrostar till datorer och traktorer leasas istället för ägs enskilt. Material och råvaror ägs framförallt av producentfretagen som stöper om materialen enligt kundens önskemål. Teknik kan tilverkas i tydliga moduler så att det är lätt att byta ut en trasig del mot en hel. Dett gör det enkelt att laga tekniska apparater, och människor behöver alltså inte köpa en ny teknisk pryl bara för att en del i den slutat fungera.
Saker delas i hög grad och privat ägande har närmast försvunnit. Saker som produceras är robusta och kan lät repareras, ”re-fabriceras”. I mångas vardagsliv ingår att tillverka, reparera och underhålla maskiner och saker. Utbyten och produktion/konsumtion sker framförallt mellan privatpersoner via digitala plattformar som styrs och ägs av användarna, i något som liknar kooperativ. Det offentliga systemet, likväl familjestrukturer, har försvagats och istället har försörjnings- och intressegemenskaper, communitis, vuxit fram där människor tillsammans löser gemensamma problem och behov. I dessa ”communitis” är deltagarna i hög grad delaktiga då de är med och skapar, förvaltar, byter och utvecklar de gemensamma resurserna. Landsbygden som tidigare avfolkats främst på grund av att genomsnittåldern har varit hög med fler dödsfall än födelse upplever nu en renässans. Mer sysselsätting lokalt och större fokus på lokal produktion leder till en ny grön våg. Många väljer att flytta från storstäderna vilket innebär att det hårda trycket på storstädernas kärna och närområden minskar. Eftersom den lokala produktionen är viktig för försörjning av energi och livsmedel, blir det allt viktigare att bo nära försörjningssystemen. Människor ägnar nu mer tid åt fritidsaktiviteter – idrott självförverkligande, andlighet, naturupplevelser, fike, odling och har mer tid för att ta hand om sina äldre, arbeta i medborgarhus och andra ideellt drivna verksamheter. Då socialt umgänge, samhällsengagemang och diskussion även utgör en viktig del i synen på en god medborgare är de fysiska samlingsplatserna som ”torget” och ”medborgarhuset” centrala. Då det finns en stark välfärdsstat och många som lönearbetar innebär detta att familjen är mindre viktig för försörjningen. Det är ekonomiskt möjligt för många att bo på egen hand. Den globala utvecklingen har inte ändrats avsevärt. De globala inkomstskillnaderna som ligger kvar på dagens nivå gör att människor söker sig till Sverige där man lyckats styra om mot ett hållbarare samhälle med många arbetstilfällen.
Socialt kapital är viktigt för att klara sig väl i dett samhälle, däri även social organiseringsförmåga, tillit och gott rykte. Digitaliseringen har gjort det möjligt att kunna sysselsätta sig och samarbeta med andra var än man bor i landet. Det innebär att människor lever mer utspridda över landet i kluster eller samhällen i tätorter, vilket är viktigt för en gemensam förvaltning av allmänningar och ökat delande. Universitet, skolor och undervisning är tillgängliga digitalt. Kunskap går att skaffa sig genom digitala allmänningar och online-kurser och är därför inte lika styrande för var studenter bor. Det innebär också att människors resande inte längre är ett mål i sig, utan sker för att kunna genomföra andra aktiviteter. Kreativa centrum kring produktion och konsumtion utgör nya kärnor i bebyggelsemönster och plattformar för aktivitet (exempelvis verkstäder, kontor, fabriker) och där geografisk lokalisering ej är lika beroende av stora urbana infrastrukturer utan möjliggörs i högre grad av digitala nätverk. De flesta i privata basenheter som organiseras utifrån gemensamma verksamheter. Den privata uppvärmda boytan per person har dock minskat, med tillgång till större gemensamma ytor i en expansion av ”hemfunktiner”, exempelvis i samma byggnad, kvarter eller stadsdel. Vardagen är mycket stationär för de flesta medborgare. Gods transporteras inte heller i lika stor utsträckning eftersom den lokala försörjningen av varor är stor. Persontransportarbetet har minskat med närmare 80 procent och ligger i nivå med 1940-50 talet. Jordbruksproduktionen styr den rumsliga organiseringen av samhället i hög grad. Människor bor nära jordbruket, dit också merparten annan produktion är förlagd. Det rör sig om en mycket decentraliserad lokaliseringsstruktur som delvis liknar den proto-industriella. Persontransporterna inom lokalsamhällena sker framförallt med gång och cykel samt enkla motoriserade två- och trehjulingar (enkla avseende material, reservdelar, reparation med mera) och som går på lokalt och regional producerat biobränsle eller el. Högkapacitetskollektitrafik finns framförallt i storstäder och större städer (det gäller till största del infrastruktur som redan finns på plats), men är betydligt nedskalad jämfört med 2015, och i vissa mindre städer och orter är den i stort sett helt nedlagd. En viktig förklaring till detta är att denna typ av kollektitrafik är beroende av ”massdestiatiner”, som stora fabriker och produktionsanläggningar, vilket inte motsvarar den aktuella rumsliga organisatinen. Människor tilbringar mycket tid hemma och i lokalsamhället kopplat till boendet. De arbetsuppgiftr de ägnar sig åt gör det möjligt att arbeta hemma/lokalt i hög grad, vilket yttrligare minskar behovet av arbetsresor. Planering av bosättingskluster sker på en regional nivå och styrs till viss del av var människor vill bosätta sig. Tidigare stadsstrukturer och befitlig bebyggelse nyttjas till viss del, inte minst genom att exempelvis tidigare kontorsmiljöer i städer byggts om till bostäder. Sverige är kraftigt urbaniserat. Befolkning och ekonomisk aktivitet är koncentrerad till större städer och storstäder med ett regionalt omland. Väl utbyggda järnvägsnät, inklusive stationslägen, underhåller orts- och bebyggelseutvecklingen lokalt och regionalt. Kollektitrafiken har byggts ut och lokal och regional kollektitrafik samplaneras för ökad kapacitet på nätverksnivå. Tillskott av ny bebyggelse är begränsat till områden med strategiska förtätningar i storstadsområden och nära kollektitrafik, på grund av höga kostnader för byggnadsmaterial. Investeringar har snarare styrts mot renovering och uppgradering av det befitliga beståndet, och till viss del i ändrade funktioner och förändrade nyttandegrader, av befitliga byggnader och lägen med låg exploateringsgrad.
Utveckling fram till 2050 Global utveckling fram till 2050 Utveckling i världen fram till 2050 Global utveckling fram till 2050
En generell trend i den globala utvecklingen är att många länder slår in på en mer hållbar väg, vilket innebär en utveckling som tar hänsyn till planetära gränser. Förvaltningen av globala allmänningar förbättas och underlätts av allt effektivare och ofta teknikunderstödda samarbeten och samverkan mellan lokala, nationella och internationella organisationer och institutioner, den privata sektorn och det civila samhället. I nuvarande höginkomstländer skiftas fokus från ekonomisk tillväxt till starkare betoning på mänskligt välbefinande. Detta innebär en något långsammare ekonomisk tillväxt på längre sikt, med mer fokus på grön tillväxt och grön ekonomi. Ökade investeringar och ekonomiska incitament gör förnybar energi mer attraktiv. Konsumtionen är inriktad mot låg resurs- och energiintensitet. Utsläppsminskningarna går därför smidigt och behovet av anpassning till ett ändrat klimat blir effektivare, men också mindre omfattnde, än förväntat. Investeringar i utbildning och hälsa påskyndar en demografik utveckling som leder till en relativt låg befolkningsmängd. Industrialiserade länder stödjer utvecklingsländer i deras utveckling, bland annat genom att mänskliga och ekonomiska resurser och ny teknik delas i större utsträckning. Vad gäller den globala utvecklingen så har globaliseringstrenden vänt och gått mot ökad fragmentering och lokala/ regionala marknader. En del av förklaringen ligger i ökat missnöje och ekonomiska problem i stora ekonomier, vilket sporrat mer protektionistiska tankar. Många länder blir alltmer fokuserade på inhemska eller regionala frågor. Det finns få globala institutioner, och de har inte tillräcklig samordning och samarbete för att ta kunna ta itu med miljöfrågor och sociala orättvisor. Politien blir alltmer nationell och regional, och karaktäriseras av handelshinder, särskilt för energi och jordbruksprodukter. Länder fokuserar på att uppnå energi- och livsmedelssäkerhet inom sina egna områden. I flera regioner blir auktoritära styrelseskick vanliga, med starkt reglerade ekonomier. Den globala ekonomiska utvecklingen är långsam och konsumtionen låg, men materialintensiv. Ojämlikheter kvarstår eller förvärras över tid, särskilt i utvecklingsländerna. Många länder kämpar för att behålla sin levnadsstandard, skapa tillgång till rent vattn, förbättad sanitet och hälsa, och ta hand om utsatta befolkningsgrupper. Befolkningstilväxten är låg i industrialiserade länder och hög i utvecklingsländer. Den globala utvecklingen slår in på en mer hållbar väg, vilket innebär en utveckling som tar hänsyn till planetära gränser. Förvaltningen av globala allmänningar förbättas, och underlätts av allt effektivare och ofta teknikunderstödda samarbeten och samverkan mellan lokala, nationella och internationella organisationer och institutioner, den privata sektorn och det civila samhället. I nuvarande höginkomstländer skiftas fokus från ekonomisk tillväxt till starkare betoning på mänskligt välbefinande. Dett innebär en något långsammare ekonomisk tillväxt på längre sikt med mer fokus på grön tillväxt och grön ekonomi. Ojämlikheter minskar, både mellan och inom länder. Investeringar i miljöteknik och förändringar i skattstrukturer leder till förbättad resurseffektivitet, minskar den totala energi- och resursanvändning och förbättar miljöförhållanden. Ökade investeringar och ekonomiska incitament gör förnybar energi mer attraktiv. Konsumtionen är inriktad mot låg resurs- och energiintensitet. Utsläppsminskningarna går därför smidigt, och behovet av anpassning till ett ändrat klimat blir effektivare, men också mindre omfattnde, än förväntat. Investeringar i utbildning och hälsa påskyndar en demografik utveckling som leder till en relativt låg befolkningsmängd. Industrialiserade länder stödjer utvecklingsländer i deras utveckling, bland annat genom att ge tillgång till mänskliga och ekonomiska resurser och ny teknik. Den globala utvecklingen har inte ändrats markant år 2050 jämfört med historiska mönster. Utvecklingsnivåer och inkomstökningar är ojämnt fördelade över världen. Vissa länder gör relativt goda framsteg ekonomiskt, medan det går sämre för andra. I de flesta länder råder dock politik stabilitet. Det finns en någorlunda fungerande global marknad. Både globala institutioner och nationella arbetar långsamt mot hållbar utveckling, vilket gör att de globala hållbarhetsmålen fortfarande inte har uppnått år 2050. Men det sker ständiga små förbättingar vad gäller människors hälsa och välbefinande. Den tekniska utvecklingen har varit snabb, men den har inte åstadkommit några genomgripande innovationer. De ekologiska systemen är fortfarande i riskzonen, och de planetära gränserna har i vissa fall överskridits. Risken för skadliga effekter på ekosystem och mänskliga system är stor även efter 2050. Det sker dock förbättingar även på miljösidan, till exempel är resurs- och energi-användning effektivare och förbättas ständigt i långsam takt. Även beroendet av fossila bränslen har minskat långsamt, men det finns inga tydliga incitament att inte använda okonventinella fossila resurser. Den globala befolkningstilväxten är måttig och når sin topp vid sekelskiftt för att sedan plana ut. Befolkningstillväxten och inkomstskillnaderna gör att många samhällen är skiktade med begränsad social sammanhållning. Många utmaningar för att minska sårbarheter för klimat- och miljöförändringar och social hållbarhet kvarstår och hindrar en omställning till en hållbar utveckling globalt.
Globalt sett har medeltemperaturen under perioden fram till 2035 ökat med mellan 0,3°C och 0,7°C (jämfört med 1986-2005). Men på grund av en strikt begränsning av utsläpp av växthusgaser kan den globala uppvärmningen hållas under 2°C över förindustriella temperaturer. Prognoser pekar på att ökningen blir 0,4-1,6°C åren 2046-2065, för att år 2100 hamna på en ökning med mellan 0.3 och 1.7°C (jämfört med 1986-2005). År 2100 är utsläppen av växthusgaser negativa (nettutsläpp). Globalt sett har medeltemperaturen under perioden fram till 2035 ökat med mellan 0,3°C och 0,7°C (jämfört med 1986-2005). Beroende av fossila bränslen och svårigheter att åstadkomma internationella samarbeten, kombinerat med långsam teknologisk utveckling innebär stora utmaningar för att minska växthusgasutsläpp. Prognoser pekar på att ökningen blir 1,4-2,6°C åren 2046-2065, för att år 2100 hamna på en ökning med mellan 2,6 och 4,8°C jämfört med 1986-2005. Andelen människor som redan upplever, eller snart kommer att uppleva vattenbrist och påverkas av stora floder som svämmar över är stor. Risken för skadliga effekter på ekosystem och mänskliga system är stora. Havsförsurningen, stigande havsnivåer och andra dimensioner av klimatförändringarna påverkar både växt- och djurarter. Samtidigt är många människor mer utsatta för klimatförändringarnas effekter på grund av brist på utveckling vad gäller välfärd, låga inkomster och brist på effektiva institutioner. Globalt sett har medeltemperaturen under perioden fram till 2035 ökat med mellan 0,3°C och 0,7°C (jämfört med 1986-2005). Men på grund av en strikt begränsning av utsläpp av växthusgaser kan den globala uppvärmningen hållas under 2°C över förindustriella temperaturer. Prognoser pekar på att ökningen blir 0,4-1,6°C åren 2046-2065, för att år 2100 hamna på en ökning med mellan 0.3 och 1.7°C jämfört med 1986-2005). År 2100 är utsläppen av växthusgaser negativa (nettutsläpp). Globalt sett har medeltemperaturen under perioden fram till 2035 ökat med mellan 0,3°C och 0,7°C (jämfört med 1986-2005). Eftersom omställningen till fossilfritt går så långsamt så avtar temperaturökningen också långsamt. Prognoser pekar på att ökningen blir 0,8- 1,8°C åren 2046-2065, för att år 2081-2100 hamna på 1,4-3,1°C ökning (jämfört med 1986-2005). Många människor upplever vattenbrist och påverkas av översvämningar.
123 Uppdaterad 2017-11-14

Se även
Senast uppdaterat:

Föregående i samma mapp

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com