EcoEquality

Nio skarpa realpolitiska klimatåtgärder för omställningen av Sverige

globe-762008_1280.jpg
Sverige har antagit en ganska omfattande omställningsplan i den s k miljömålsberedningen. Miljömålsberedningen täcker tjugoen områden och enligt denna ska vi nå våra miljömål inom en generation (Miljömålsberedningen sou.gov.se sou 2016:21 Ett klimatpolitiskt ramverk för Sverige). För varje område finns angivna delmål för i vilken takt en given del eller mängd av våra nuvarande utsläpp skall minska inom området. Men tydligheten, alltså vilka konkreta nivåer, åtgärder och beslut det handlar behöver belysas bättre för att sätta press på samhällets olika aktörer. Detta gäller speciellt utsläpp från kol och oljeeldning. Det kan också vara så att takten i miljömålsberedningens omställningsplan är allt för långsam.

Vi har här sammanställt 9 klimatpolitiska åtgärder som bör inkluderas i den realpolitiska agendan för att snabbare och med en tydligare struktur bära omställningen av vårt samhälle. Vi använder oss av sådant andra skrivit och anger citat och källor men lyfter även fram åtgärder som vi själva formulerat i andra texter på denna webbplats.

Realpolitiskt klimatkrav nr 1


“Fastställ att Sverige ska vara klimatneutralt år 2030. Definiera sedan en total koldioxidbudget mellan år 2015 och 2040 (maximal mängd växthusgaser vi får släppa ut). Inför en ”klimatlag”, liknande Storbritanniens, där etappmål för de närmaste 15 åren fastställs, för fem år i taget. Regeringen förbinder sig sedan att minska utsläppen i enlighet med denna budget. Fördela den på sektorvisa delmål. Om en sektor ökar sina utsläpp måste en annan minska. Överskrivs budgeten efter fem år tvingas staten köpa utsläppsrätter på den internationella marknaden. På så sätt får hela den offentliga styrningen ansvar att jobba med att få ned utsläppen”.
(Kajsa Borgnäs i tidningen Arbetet 20160115).

Koldioxidutsläppen måste bort och ett sätt att effektivt bekämpa dem är skatte instrumentet. För att detta ska bli effektivt måste de subventioner som omfattar olika delar av våra näringar och vår handel fasas ut.

Realpolitiskt klimatkrav nr 2


“För det första måste koldioxidskatten höjas. Fastställ en långsiktig koldioxidskattebana, som ökar med tiden, från och med idag till 2040. Fasa ut alla nedsättningar och undantag, inklusive för transportsektorn, flyg- och sjöfart samt basindustrierna. För det andra måste de miljöskadliga subventionerna kartläggas. Det handlar både om skattelättnader och olika typer av bidrag och stöd. Sedan bör de avvecklas, eller omformas så att de istället uppnår både sociala, ekonomiska eller klimatmål”.
(Kajsa Borgnäs i tidningen Arbetet 20160115).

Miljömålsberedningen kan ju beskrivas som ett arbete med att framställa en grön omställningsplan, men för att vinna den titeln behöver den vässas en hel del. En grön omställningsplan bör innehålla tydliga strukturella mål för hur de ekonomiska sektorerna i samhället skall styras ekonomiskt och politiskt för att tillgodose våra och nästkommande generationers väl och ve.

Realpolitiskt klimatkrav nr 3


“Anta en grön omställningsplan, med investeringar i sektorer vi vet kommer att behöva växa om vi ska lyckas bli klimatneutrala och omställning av de sektorer som är stora klimatförstörare. Den svenska elsektorn är inget stort problem, men i till exempel transportsektorn ökar utsläppen. Även bostadssektorn och flera av basindustrierna är svåra nedsmutsare. Ta ett samlat grepp om hur dessa kan ställa om. Samtidigt måste människor (och företag) som inte klarar omställningen få stöd. Inför en ”omställningsförsäkring“ för dem som drabbas av det snabba omställningsbehovet, samt utöka den gröna skatteväxlingen.
(Kajsa Borgnäs i tidningen Arbetet 20160115).

Man brukar säga att omställningsarbetet står på tre ben: ekonomi, ekologi och relation. Det är av yttersta vikt att vi behåller ett samhällskontrakt som upprätthåller de relationella band som gör det meningsfullt att bära en social stat tillsammans. En omställning av samhället kan inte innebära att en samhällsgrupp seglar ifrån de andra i privilegier baserade på rikedom eller undantag från beskattning. Jämlikhet och hållbarhet hör ihop.

Realpolitiskt klimatkrav nr 4


Ju rikare en människa är desto mer klimatförstörare är hon. Ojämlikheten, nationellt och internationellt, driver på ohållbarheten. Socialdemokratin och den svenska regeringen måste ta ansvar för att hållbarheten kopplas samman med jämlikhetsfrågorna. På nationell nivå måste hållbarheten handla om frågor som starkare omfördelning och mer flexibel arbetstid. Internationellt krävs en global Marshallplan för klimatet, med överföring av teknik och resurser från de rika till de fattiga. Målet är att utvecklingsländerna ska ha råd att bygga förnybara energisystem och skydda sina naturresurser innan de hunnit göra samma smutsiga utvecklingsresa som vi.
(Kajsa Borgnäs i tidningen Arbetet 20160115).

Efter det internationella klimatmötet i Köpenhamn 2009 inträdde ett vakuum i arbete med de klimatpolitiska åtgärderna i Sverige. Utöver detta upphörde den mediala debatten i det närmaste fullständigt. Efter mötet i Paris 2015 är situationen något annorlunda, men det är fortfarande så att frågan saknar egen instans eller plattform som på ett dagligt och parlamentariskt förankrat sätt driver på frågan så att den på samhällets alla nivåer når ut och får dagligt medialt utrymme.

Realpolitiskt klimatkrav nr 5


Tillsätt en nationell hållbarhetssamordnare, ett klimatpolitiskt råd och/eller en ombudsman för klimatet. Poängen är att någon instans ansvarar för att hålla i gång miljö- och klimatfrågorna i den nationella debatten mellan COP-mötena. Efter minst 20 år av internationella klimatförhandlingar och 30 år av toppmöten om hållbarhet vet vi mycket väl att målen inte är det viktigaste. Det viktigaste är de konkreta medlen för att vi ska lyckas ta oss dit.
(Kajsa Borgnäs i tidningen Arbetet 20160115).

Grön skatteväxling går ut på att miljöfarliga produkter och tjänster beskattas hårdare medan skatt på tex arbete beskattas mindre. I en omställning av ett samhälle som måste ske inom en viss tid är onekligen skattevapnet viktigt. Det signalerar vad som gäller och anger spelreglerna för såväl den enskilde medborgaren som industri och transportsektorn. Men skattepolitiken måste också ingå i den plan som håller samhället samman inför de utmaningar som väntar. Skattepolitiken måste främja ett jämlikt samhälle där delarna ekonomi, ekologi och relation vävs samman i en helhet.

Realpolitiskt klimatkrav nr 6


Regeringen genomför en grön skatteväxling som över tio år som ger 100 miljarder kr eller mer. Dessa medel används för att genomföra en snabbare omställning till ett koldioxidfritt samhälle. Principen är att de som smutsar ned betalar för att fasa ut det som smutsar ned genom att exempelvis priset på utsläpp av växthusgaser höjs tre gånger den nuvarande koldioxidskatten i åtgärder riktade mot köttproduktion, transport, industri och bilism.

Regeringen anslår redan från start medel ur denna skatteväxling till skarp opinionsbildning och kunskapslyft riktat mot lärarkåren med uppgiften att mentalt ta oss ur konsumtion som livsbeteende. Riktningen är ett samhälle präglat av mindre konsumtion, stabilitet, återbruk, intag av vegetabilisk föda och cirkularitet på alla nivåer. Detta arbete baseras på de studier som för närvarande utförs av KTH. Beteendeförändringar premieras också i sig av skatteväxlingen såtillvida att miljösmart beteende gynnas av tex subventioner på elbilsköp och solcells- installationer. Skatteväxlingen inkluderar även en progressiv reformation av beskattningen på kapital. Detta för att täppa till en utveckling där den ärvda kapitalismen gör de rika allt rikare på den sociala statens bekostnad.

Många småföretagare som arbetar med gröna innovationer har svårt att få fram kapital för att omsätta sina ideer i produktion. De s k riskkapitalisterna är påtagligt ofta konservativa fegisar som backar när det kommer till kritan. Om omställningen ska kunna ske inom en generation (den gängse längden för uttrycket “en generation” är 25 år. Uttrycket har statistisk grund och förekommer inom historia, arkeologi mm) behöver vi höja tempot. Uttrycket att det skulle ta en generation att göra omställningen myntades i en regeringsproposition år 2000. Omställningen skulle då vara genomförd 2020. Senare har siffrorna ändrats så att det nu talas om såväl 2030 som 2040 och 2045. Måttet för en generation närmar sig således plötsligt 50 år! Allt detta är ett uttryck för att det går för långsamt, att den finans och kapitalstruktur som behövs för en snabbare förändring inte är på plats.

Realpolitiskt klimatkrav nr 7


Sverige behöver en grön, statlig investeringsbank. Storbritannien har redan en sådan sedan 2012 och denna skulle kunna tjäna som modell. Storleken på kapital skulle kunna vara 50 miljarder. Dessa tas ur den gröna skatteväxlingen, Sjätte AP-fonden och den nuvarande sk Industrifonden. Bankens uppgift är att finansiera nya gröna företag och att gå före i denna process. Erfarenheten från Storbritannien säger oss att de fegare privata investerarna kommer efter när någon annan tagit första steget. Om staten där satsat en miljard i ett projekt har så mycket som ytterligare tre miljarder sedan satsats av privata investerare. (Källa: Svante Axelsson. Vår tid är nu 2014)

En vidgning av en politisk markering som den med ett beslut om en statlig investeringsbank är att inbegripa våra pensionsfonder i bilden. De har alla inskrivet i sina styrdokument att de investeringar de gör ska vara långsiktigt gynnande för samhällsutvecklingen, och förvaltarnas krav på avkastning för att klara detta är minst tre procents ränta. Staten bör här ta större aktivt ansvar för att styra utvecklingen mot grön omställning.

Realpolitiskt klimatkrav nr 8


Staten har de resurser som krävs för att garantera olika investerare en säker ränteintäkt. Genom att utfärda en statlig klimatobligation garanteras en viss avkastning på insatt kapital. Om pensionsfonderna då köper dessa av staten kan pensionspengarna lånas ut till smarta klimatprojekt som utbyggnad av kollektivtrafik eller investeringar i solcells- och vindkraftsparker. Den stora skillnaden jämfört med om fonderna skulle investera direkt är att det då finns en garantiränta på det placerade pensionskapitalet. I de enstaka fall där investeringarna inte skulle generera tre procents ränta kan staten betala mellanskillnaden. Detta skulle få pengarna att flöda från de ohållbara projekten till de nödvändiga klimat investeringarna genom att staten de facto går i borgen för lånen.
(Källa: Svante Axelsson. Vår tid är nu 2014)

Enligt Kevin Anderson är det realistiska alternativet för omställning till fossilfritt samhälle IPCCs alternativ att vi ska hinna ställa om till 2035. Men detta innebär bara en 33% chans att vi klarar att hindra en 2 gradig temperaturhöjning till år 2100. Vi har helt enkelt väntat för länge med kraftfulla åtgärder. Men kontentan av detta är likväl att det är bråttom om vi ska kunna erbjuda våra barn en hygglig tillvaro.

Realpolitiskt klimatkrav nr 9


Sverige behöver göra en snabb omställning och via en skatteväxling som den vi förslår ovan är inte detta alls omöjligt, och det har faktiskt hänt förut! När Sverige i oljekrisens skugga gick från totalt oljeberoende till större egen elförsörjning skedde detta över knappt tio år (1974 - 1985). Visserligen skedde detta till priset av miljövidrig kärnkraft men det fråntar inte faktum; omställningen gick snabbt!

Tyskland beslöt efter kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011 att fasa nu ut sin kärnkraft till förmån för vindkraft och annan teknologi. En snabb omställning förefaller att vara på väg att genomföras som Sverige kan lära mycket av. Vägen in i en snabb omställningen heter resurseffektivitet. På sikt måste vi omvärdera tillväxt som det övergripande målet för ekonomin, men på kort sikt kan vi klara såväl jobben, tillväxten och hushållens kostnader genom resurseffektivitet. När man tillverkar något är det produktionskostnaderna som är avgörande, inte priset på insatsvaror som olja och gas. Allt handlar om att få ut mer per arbetad timme.

Att skapa en resurseffektiv ekonomi bygger på samma princip, skillnaden är bara att det handlar om att få ut mer per kilowattimme insatt energi, istället för arbetad timme. Detta kommer att innebära en strukturrationalisering där vissa företag kommer att slås ut, vilket innebär att omställningen måste ledsagas av en trygg välfärdspolitik. Enskilda människor ska inte betala priset för en nationell omställning. En strukturrationalisering av detta slag innebär att nödvändig ny teknik växer fram. En teknik som kan byggas kring cirkularitet med långt bättre återvinning av olika material och långt mindre uttag ur naturbasen.
(Källa: Svante Axelsson Vår tid är nu 2014)

På lång sikt är den realpolitiska vägen att komma bort från tillväxt som drivkraft i ekonomin. Vi behöver en stabil ekonomi av cirkulär art. Detta är inte ett speciellt opportunt påstående i debatten. De flesta scenarier som tecknas om en fungerande framtid anger en nedgång i tillväxt eftersom konsumtionen går ned, och en stabil ekonomi är inte samma sak som en stagnerad ekonomi. För att vänja sig vid tanken av en sådan ekonomi, och vilka konsekvenser den skulle få för våra liv rekommenderar vi läsaren att göra ett besök på KTH adressen bortombnptillväxt.se för att studera framtidsscenarier där olika typer av ekonomiska förändringar i denna riktning genomförts. Vi rekommenderar också läsning av andra texter på denna webbplats.

Kjell Dennhag
2016-12-13

Länkar:
-Kajsa Borgnäs - Så kan du (statsministern) bli en klimatsuperhjälte - artikel i Arbetet med bidrag av bl a Kajsa Borgnäs som levererar de mest genomtänkta förslagen
-Svante Axelsson - Vår tid är nu : Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen -Bok av Svante Axelsson 2014 (via Bokus)
75 Uppdaterad 2018-03-21

Nästa i samma mapp
Senast uppdaterat:

Se även

EcoEquality


Upp

 login

Webbdesign: www.krylla.com